Fast i det här fallet blev det faktiskt inte det. Som många säkert förstår har jag varit och sett Kristina från Duvemåla på Göteborgsoperan och det måste varit en av de bästa uppsättningar jag har sett dem göra.
Scenografin var otrolig, oj såna pengar de måste ha lagt ner. Det var realistiskt och alla delar fanns med. Skeppet med vilket de korsade atlanten, tåget in i USA och ångbåten som de sen fortsatte in i landet med. Åkern som det helt plötsligt växte upp vete på. Undrar hur många gånger jag mumlade wow under föreställningens gång. Robert som spelades av Oskar Nilsson gjorde ett lysande jobb. Först undrade jag över vad det var för en konstig skådespelare som jag tittade på, men när han kom tillbaka från guldfälten i Kalifornien såg han gammal, sjuk och svag ut och så sjöng han Guldet blev till sand och håret på mina armar reste sig. Allt jag kan säga är oj, oj, oj. Men nu ska vi inte glömma de andra skådespelarna. Karl-Oskar spelades av Robert Noack och Ulrika av Birthe Wingren, båda väldigt talangfulla. Maria Ylipää spelade huvudrollen Kristina och hon gjorde också ett fantastiskt jobb. Det var bara några få saker som drog ner betyget men som de inte kunde göra något åt. Maria Ylipää var fantastisk, det kan alla som sett den hålla överrens om, Det fanns dock några små saker som drog ner betyget. För det första Ylipää är finska så det var lite svårt att höra vad hon sa när hon pratade (vilket också var när det inte fanns någon textremsa, vilket tyvärr inte hjälpte). Den andra lilla lilla saken var när Kristina sjöng Du måste finnas, vilket är en av mina favoritlåtar från musikalen. Det var inte hennes bästa sånginsats, däremot kunde man se hennes sorg och frustration. Men det var en sång och många av de andra var väldigt bra ex Hemma och Tänk att män som han kan finnas.
Jag och V satt på sjätte raden på parkett och trots student/ungdomsrabatt är det ganska värt (men det var värt det). Oavsett var man sitta så kan jag rekommendera er att gå och se den :)
