Min semla, det är en historia i sig själv...Jag läste tidningens test om vilken som är stadens bästa semla o idag efter min goda lunch gick jag dit med mitt goda humör och köpte med mig en semla hem. :) Lycklig promenerade jag och satte mig på bussen för att ta mig hem.. Ovanligt smart (tyckte jag) höll jag semlepåsen i handen för att den inte skulle krossas i Hemköpspåsen som jag satt på sätet bredvid mig.. Så vad hände tror ni?? Busschauffören tvärpromsade och semlepåsen hamnade under mig.. :O Okej, så det var inte så farligt.. Den blev bara lite klämd, men jag var lite orolig tills jag kom hem och upptäckte att jag nog kunde skulptera om den själv. :) så, nu förbereder jag mig framför filmen för att äta min semla i hetvägg.. (ja så är jag uppfostrad att äta semlor)

                       

Zoya Konstatinova Ossupov är en ung vacker kvinna som är nära släkting till den ryske tsaren och bästa vän till en av de hans döttrar. När ryska revolutionen startar 1917 flyr Zoya från Ryssland till första världskrigsdrabbade Paris tillsammans med en lojal tjänare och sin älskade farmor. Med sig har de forna skatter som de hoppas ska hjälpa dem starta ett nytt liv. Mot sin farmors vilja börjar Zoya dansa balett professionellt. På en fest för alla dansare träffar hon den amerikanske soldaten Clayton Andrews, som kommer spela en viktig roll i hennes liv... Men vad har ödet i beredskap för dem?

Boken följer Zoya genom hennes liv, från Ryssland till New York en massa år senare, man får lära känna hennes släkt från föräldrar till barn och barnbarn... 

Även om det är som jag tidigare skrev att det inte är särskilt utmanande läsning kan det vara bra att förstå hur mycket och hur lite en person kan förändras under en livstid, tänker ni någonsin på hur er mormor/farmor eller morfar/farfar var när de var unga?? Har de förändrats mycket? Vilka beslut har format deras liv? Tänker ni någon sin på hur mycket historia som försvinner när de inte längre finns? För det gör jag, inte hela tiden men det slår mig ibland.. Vad händer när min föräldrageneration är äldst, tänk på all kunskap som bara försvinner...

Inga fler djupa tankar, inte för ögonblicket i alla fall... Istället dagens boktips nummer 2 (eller egentligen 2, 3 och 4 :P ) Den senaste veckan har jag läst en bokserie av Nora Roberts som handlar om människorna som äger och jobbar på Harpers handelsträdgård och då framför allt de tre kvinnliga huvudpersonerna, Stella, Roz och Hayley. Men allra först ska jag erkänna att min bokhylla har en del Roberts böcker stående i den, så som ni förstår gillar jag hennes författarstil. :) Hennes böcker är ofta historier om äkta kärlek men ett kriminellt eller övernaturligt inslag, en stalker, en mördare.. eller som i denna boken ett spöke. Den här serien består av tre böcker, en ur vardera kvinnas perspektiv.                  

   

Den första boken Blå Dahlia handlar om den unga änkan Stella som flyttar till Memphis med sina barn för att de ska vara närmare Stellas pappa och hans fru. Stella får jobb hos Rosalind Harpers, även kallad Roz, som äger Harpers handelsträdgård. Jobbet förutsätter att hon och hennes två söner flyttar in i det stora huset, vilket fungerar väldigt bra för den lilla familjen. Stella har nära till jobbet och hushållaren David tar hand om pojkarna Gavin och Luke när de kommer hem från skolan. Stella blir snabbt vän med Roz och lär efter ett tag känna de andra som bor och verkar på det stora lantgodset, däribland Roz's son Harper Ashby och trädgårdsarkitekten Logan och hon får höra talas om Harperbruden som hemsöker gården. En sån löjlig historia tycker hon; fram till den kvällen hon hör sång komma från sönernas sovrum och plötsligt finner sig stående framför spöket. Hon blir  försäkrad om att spöket aldrig gjort något ont, utan bara kommer fram och sjunger för unga barn och ibland visar sig även för kvinnor. Stella lugnar sig av detta och sången fortsätter höras på nätterna. Så en dag kommer en bil rullande och ur den kliver unga, gravida Hayley, som är en avlägsen släkting till Roz. Historien utvecklas med nya karaktärer och nya band av vänskap och när det plötsligt börjar spira kärlek på lantgodset blir det tidigare vänliga spöket blir irriterad. Svart Ros fortsätter ett tag efter Blå Dahlia har avslutats. Den berättas ur Roz's perspektiv och vännerna på Harpers hus, som har tillökats med Hayleys lilla dotter, har lyckats få reda på spökets namn och därefter beslutat sig för att det är dags att ta reda på mer om den sorgsna vålnad som hemsöker det stora, vackra huset. Därför söker Roz upp den välkände släktforskaren och författaren Mitch för att han ska försöka ta reda på mer om familjen Harpers släkthistoria och förhoppningsvis lösa mysteriet med andeväsendet som hemsöker det lantgodset. Röd Lilja är den avslutande boken i serien och är ur den ensamstående mamman Hayleys perspektiv. Hon och hennes lilla dotter bor fortfarande kvar i det stora huset, trots att Stella och pojkarna har flyttat ut och Hayley anser att hon och dottern är lyckligt lottade som funnit ett hem och en ny familj med människor som älskar dem, men kommer hon finna kärleken igen? och kommer de lösa mysteriet med Harperbruden, eller kommer hon för alltid hemsöka familjen Harpers hem...

Problemet med att skriva om böcker är att jag inte vet hur mycket jag ska avslöja, inte vill jag tala om vad som händer i böckerna, då förstör jag ju dem för andra läsare...  Men för att kunna berätta en liten anekdot måste jag avslöja lite från den här serien. Det skedde för ett par dagar sedan, en sen kväll och jag satt i vardagsrummet och läste Röd lilja. Det var bara några få kapitel kvar när jag plötsligt råkade se vad klockan var och insåg att jag nog borde gå och lägga mig, ''Jag kan krypa ner under täcket och läsa klart boken där'' tänkte jag. Så jag låste ytterdörren och släckte alla lampor. När lägenheten var nedsläckt kände jag mig lite nervös och silly, för helt ärligt var jag, inte rädd, men obekväm efter spökhistorierna, så jag gick till mitt sovrum och sträckte in handen för att tända min taklampa. Lampan sken upp, sen sa det poff och lampan slocknade igen. Nu förstår ju även jag att det bara var så att min glödlampa behövde bytas, men jag ska villigt erkänna att mitt hjärta hoppade upp ett slag, eller kanske två, för det var precis sådant där som spöket i boken höll på med.  

 

Fortsätt läsa...